Det var en mörk och stormig natt när Per Kulator äntligen fick lämna kontoret. Han jobbade ofta övertid, men det hade han inget emot då han var olycklig och ensam. Om han hade satt en semla i halsen när han tog sin dagliga två timmar långa fikarast skulle han inte ha klagat. Ingen hade märkt något på flera dagar ändå.

Faktum var att han var ensam på jobbet... eller faktiskt så var det inte ett jobb alls, utan ett mentalsjukhus, där han var patient. Att det var ett jobb var bara den sinnesbild han skapat för att övertyga sig om att han inte var helt bäng som ett mongo.

-Rör mig inte era jävla svin! Väste Per när lokalvårdarna klev in på rummet.

-Vi kommer bara med middagen Per, det är ingen fara sa vårdarna och ställde fram en Findus jultallrik tillsammans med två tabletter risperdal.

Per låtsades alltid svälja tabletterna för att sedan stoppa dom under sängen. Han var så ensam att rösterna i huvudet bidrog till ett vardagligt sällskap för honom, och vem ville ändra på en sån sak? Inte Per iallafall.

Det knackade på dörren. -Kom in! Skrek Per från sängen, det var Siptoria som hälsade på. I själva verket var det ju givetvis inte en besökare, då dörren till Pers rum var låst 24 timmar om dygnet, och ingen kom i närheten av honom utom vårdarna. - Hur har det varit i yttre kosmos? fortsatte Per medans han studerade Siptorias fylliga bröst. Siptoria sa inget, hon bara stod där och tittade på honom. Men historianfunctions.php kanske skulle hjälpa, sa Per och började rabbla kod medan han tog fram en sticksåg och började att såga av sina fingrar.

Plötsligt slogs dörren upp, in stegade Johannus, Dani H, Psyk-G, Claes-Bertil Flintsson och Salmon. De hade återupstigt från de döda! Director Per, sitter du här och sågar? Ropade C-B skämtsamt till Per men ångrade snabbt att han kommit dit då blodet sprutade.

Thomas hade packat med sig kontoret i en portfölj och började att packa upp i cellen där blodet började nå midjehöjd, för att starta det nya företaget, Topsbrio.

Utanför cellen stod vårdarna och tittade på. - Stackars Per, det är inte lätt att fortsätta leva när alla ens kollegor dör i en Zyklon B-attack. Rummet var förstås tomt och ingen av besökarna syntes för någon annan än Per. Per satt och vaggade fram och tillbaks i ett hörn och låtsades såga sina fingrar med en sticksåg.

C-B, kul att ses! skrek Per till C-B som nu vattentrampade i blodet som nått axelhöjd. - Jag trodde du åkt till Kina för att leta investerare! fortsatte han. Siptoria snorklade runt och njöt i det varma blodet, medans hon lyssnade på "Raped by Elephants" av Torsofuck, hennes favoritband. Thomas satt samtidigt och utnyttjade sin chakra för att andas under blodets yta. Inget fick störa hans affärer, inte ens drunkning i blod. En bonus som kommer med att anställa indier är att de gärna delar med sig av den hinduiska mysticismens hemligheter. Claes Bertil verkade inte heller bry sig om blodet, utan verkade sitta under ytan och fortsätta sälja för fulla muggar, det bubblade intensivt medans han vrålade ut löften om gratistjänster och rabatter.

Då kom C-B plötsligt på den briljanta idén att sälja allt blod till De Blödarsjukas riksförbund. -Siptoria, och Thomas, hämta hinkar! Här ska tjänas cash! bubblade C-B fram. Då plötsligt störtade Ajay in. Han pekade med hela handen mot Per och skrek I Indien kör vi inte med toapapper! Och räckte fram sin vänsternäve för att ta bort en legokloss som fastnat i Biljanas hår. När hinkarna var fyllda så lade sig Siptoria över CB och knäppte upp sin blus. Ut trillade en otrolig mängd biltvättspoletter från Uno-X, vilket förvånade samtliga av flera anledningar.

Per kände att situationen började spåra ur. Hur fyller man hinkar med blod i ett rum fyllt av blod? Har inte Uno-X bytt namn till ST-1 för länge sen? När lärde sig Thomas andas under vatten? Något var helt klart fel. Vi behöver arbeta enligt paretoprincipen svarade Per och räknade ut att 20 procent av blodet var koagulerat vilket gav CB den briljanta idén att sälja det som blodpudding till psykvårdens caféteria.

- Vi behöver bara lingonsylt, utbrast han och såg sig om Siptoria påpekade att hon hade menstruation. Thomas påpekade att han hade diarré. Ajay påpekade att han hade fem obetalda fortkörningsböter från förra sommaren.

Vårdarna stod utanför och var allt mer oroliga för Per som nu låg och hulkade på golvet.

- Har han verkligen tagit sin medicin? undrade den ena av dem. Ja, han hade tagit sin medicin och var vid sina sinnens fulla bruk. Plötsligt hoppar en muslim fram från ett av rummen och överrumplar vårdarna med sin långa burka sjal. Vårdarna försöker frenetiskt att ta sig ut, innan en doft av kebab vaggar dom till en djup sömn. Det visar sig att innanför sjalen finns en pizzeria.

Vid en undersökning fastslogs senare att det var vårdarna som tagit Pers medicin, så det var därför både Per och dem som hallucinerat allt. Det konstiga var att alla hallucinerat samma sak vilket startade en debatt om ifall telepati faktiskt finns på riktigt.

Per satt instängd på sin cell i 45 år, tills han vid 85 års ålder dog i AIDS. Snipp snapp snut, så var sagan slut!